Göra något vettigt snart?

Borde man kanske fördriva tiden på ett bättre sätt än detta, jag sitter ju bara och uppdaterar tre olika bloggar och kollar min mail/bilddagbok/facebook. Jag är glad att jag inte har en egen dator för isf har jag inget socialt liv längre!
Boooring! Men tjena! Vem tackar nej när flik nummer två i Firefox är om Boxning! ;)

Cya dude

Never.

Never look back at bad memories.

Jag saknar dig.

Options?

Om du tar åt dig lätt, känner dig träffad eller sårad lätt. Läs inte.

Nu var man där igen, vad ska man göra när allt bara faller samman?

Jahapp, jag får väl erkänna, jag hatar er inte. Men jag gjorde det då. När ni slet bort mig från kanten på perrongen för att hindra en smäll med ett godståg. Jag borde väl tacka er kanske, men det är jag inte redo att göra än, ni tryckte i mig maten för att få mig att må bättre, kanske borde jag tacka er för det? Men vill jag verkligen det? Ja det vill jag, en dag när det känns rätt igen. Så tack tills vidare.

Vad ska man göra när en vän man haft i 2 år bara slutar prata med en? Jag får aldrig sms, aldrig msn konversationer och samtal är att se sig om i stjärnorna efter. Jag saknar honom i alla fall, jag vet dock inte hur jag ska kunna få det här att funka. Jag kan inte tvinga en vänskap att fortsätta. Så nu backar jag och upp till honom då.

Vad fan jag pallar inte med alla spindelnät med problem längre, en olycka kommer sällan ensam. Nu har jag en tanke i huvudet som jag verligen inte borde ha.
  Jag gjorde bort mig för ett halvår sen som jag nu ångrar som fan! Jag fick reda på mer än jag borde ha fått efter en fest, allt förändrades och blev perfekt i en vecka, sen åkte han igen. Med ett löfte om att komma tillbaka till mig. I augusti var han tillbaka, jag förnekade det som hänt, och nu ångrar jag mig igen, varför slängde jag mig inte bara i hans famn och sa att jag saknat honom?! Varför stod jag där som om vi knappt kände varandra och sa "hej, hur mår du?" Kan man vara mer tråkig och stel?! VAD ska jag nu göra för att få honom att förstå. Nu äntligen är det dags att träffa honom igen! I helgen.



Make me smile for a while

yes. Score.  Vad ska jag nu göra?

Jahapp då sitter man o uppdaterar den här bloggen med. Kanske ska man uppdatera KRAM oxå? Men men det blir en senare sak i så fall.
Vad var det nu jag tänkte skriva? Jo just de !

'bout everythin'.

Börjar det inte bli lite mycket nu? Med skolan som jag måste skärpa till mig i, Och träningar och jobb.. Men men jag har klarat det förr så varför inte nu.

Aja, Den här veckan har varit ganska lugn hittills, inte hänt mycket alls, i måndags var det etik provet som faktiskt kändes som det gick helt okey, i tisdags var det en smådryg dag med träning på kvällen, stackars min kropp säger jag bara! Igår lika så, en kort dag och sen tränade jag på kvällen i brist på motivation att plugga! Idag är det provet i biologi och sen ska man till Jobbet drygt drygt drygt. Men man får tänka så här att det ger lite klirr i kassan iaf! Imorn är det äntligen fredag och jag har faktiskt inga riktigt spikade planer än. Lördag funderar jag på att träna och kanske hitta på nått lite senare på dagen, söndag så är det STENHAGEN som gäller! Det är fan DERBY HK 71 -UIF!

That's it for now folks^^ ciao

Förvirrande..

Är det verkligen allt när man är kär?
Jag tappar andan när jag ser dig, är jag kär för det?
Jag skakar i rösten och blir nervös när du pratar, är jag kär?
När du tar min hand lämnar jag marken i tanken, är jag kär?
När du är allt jag ser natt som dag, är jag kär? 


Vad är Kärleken? Vad är den där känslan för något?
Jag vet inte om jag verkligen vill veta, jag trodde mig veta vad kärleken var och fick mig en smäll på käften. Jag trodde mig bättrat tankarna och nu visste vad kärleken är, men då försvann han från mig. Jag bet mig i läppen, såg mig inte om och kämpade vidare. Jag hittade mig själv och ett förtroende. Jag visste äntligen vad ordet älskar innebar, men då försvann han tillbaka in i lumpen. Vad ska jag göra sa jag! Då dök han upp, han som tog min anda med sitt första leende, han som än idag kan få mig att skaka i rösten o bli nervös fastän vi är nära vänner. Han som kan ta min hand och jag svävar. Är jag kär?
   Vill jag vara kär i så fall? Vill jag släppa in någon så nära i mitt liv kan man fråga sig. Ja det vill jag. Jag vill ha pojkvän igen, det vill jag. Men inte vem som helst utan jag vill ha honom med stort H. Jag förstår det inte! Jag har känt honom i 5.5 år nu, och jag minns första blicken, jag minns första leendet, jag minns första kramen och jag minns första kyssen. Är det nu jag ska konstatera att jag vet vad kärleken är? Jag tror inte jag gör det än. Men när blickar brinner som dom gör, Skratten smittar och kroppskontakt är ett mål, då finns det något att jobba för.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tell me how I’m supposed to breathe with no air?

If I should die before I wake
It's cause you took my breath away
Losing you is like living in a world with no air, oh


I’m here alone, didn’t wanna leave
My heart won’t move, it’s incomplete
Wish there was a way that I can make you understand


But how
Do you expect me, to live alone with just me?
‘Cause my world revolves around you
It’s so hard for me to breathe

Tell me how I’m supposed to breathe with no air?
Can’t live, can’t breathe with no air
That’s how I feel whenever you ain’t there
There’s no air, no air
Got me out here in the water so deep
Tell me how you gon be without me?
If you ain’t here, I just can’t breathe
There’s no air, no air










Nej!

Nej nu strejkar jag! Jag orkar inte mer.

Jag har ont. Jag vill bara försvinna från jordens yta. Jag hatar den här känslan.

Jahapp, då har man fått sig en smäll som vanligt, fan vad jag börjar tröttna. Men nu var det sista gången.

Jag pallar inte med allt det här längre, alla bara klagar och ska hitta fel. Okey, grattis jag är inte perfekt men det är fan inte ni heller. Är det så mycket begärt att ni bara ska prata med mig, fine då vet ni var dörren är. Jag saknar mina änglar! De underbaraste människorna i den här stan som alltid stöttar mig när jag behöver det och ställer upp när jag behöver prata. Ni betyder så mycket för mig!

Då var det bevisat. Jag har förlorat ett slag igen, slaget om en nära vän. Det finns väl inte så mycket mer att säga än att jag försökt på alla sätt att få det att funka, men när man aldrig träffas, aldrig svarar på sms,msn,mail eller telefonsamtal, då tröttnar till o med jag. Jag vill verkligen inte ge upp men jag har känslan att det är kört, att du inte ens vill ha mig kvar i ditt liv och den känslan gillar jag inte ett dugg ska du veta.


Maybe someday

Vad är det jag gör egentligen jag har ju alltid varit stabil och förutsägbar!?!?

Men här åker jag ner på stan och är ute till halv 12 bara för att jag känner för det, åker ner dagen efter bara för att och är borta många timmar där med. Vad fan gör jag kan man fråga sig?
 Jo i måndags var jag på bio med en av stans mest mysiga människor, dock kom vi ju in på en skräckfilm så jag kramade sönder stackarns hand  ;-) Men mysigt var det, så jag får tacka dig för bion <3 Sen satt man på vägen hem och kunde knappt släppa vissa tankar. Spegelbilder. Nej.
    Och igår, då var jag snabb ner på stan oxå, dum som jag är tog dock stövlarna och mina fötter är typ misshandlade idag! Men det var det lugnt värt, vem tackar nej till ett antal kramar och mysig pratstund? Men men mysigt var även det så jag var glad över att du åkte in för att "leta skor". O nu sitter jag här, tredje dagen i veckan o saknar dig redan. Vad ska jag göra hela dagarna när du jobbar och jag inte vill något hellre än att få en kram?!

Aja, nu ska jag snart till skolan, har väl stans värsta migrän idag, tror fan jag ska spy snart av alla jävla lukter som bara gör det hela värre. Fan ta det här. Usch jag strejkar.. Eller iaf lite.
Nu ska jag packa väskan och hålla tummarna att Foppa inte frusit över natten! Cya

RSS 2.0