Lillan

Jag mår inge bra alls =(
Faan..

Jag vet egentligen inte vad jag borde och inte borde skriva här, men här kommer mina tankar för tillfället!

Sista tiden har väl varit helt okey, veckan har rullat på sakta men säkert. Missöde i tisdags som bröt en pakt om gemensam träning, men jag lovar, det kommer fler tillfällen!!
Tiden känns verkligen som en evighet!!
I onsdags var jag och föräldrarna på Waterloo, på konsert huset här i uppsala. Sjukt bra!
Fast det är ju kanske bara för att jag gillar ABBA =)
Så där fick man chansen att sjunga lite och bara njuta av att vara för sig själv och musiken!

Idag är det torsdag, och jag var ledig hela dagen!! Sjuukt härligt!!
Men ändå inte så mycket vettigt gjort!
-Jag åkte till katte med Amanda och Sofie och såg oss omkring, btw, kattebarn som läser det här! Hitta beviset på att en skrapanelev var hos er! Finns 3 bevis på det runt om i skolan!
-Sen var vi ner på stan, träffade Smårgan en stund och sen åkte jag med Andreas hem och såg på film!
-Sen var det dags att jobba. Nu är jag äntligen hemma o har lugnat ner mig (21.00).
Skratt har det varit många under dagen, tårar har det varit en del det med.
Det var mina vettiga konkreta tankar!!

Jag vet inte om jag bör skriva mina fortsatta tankar, så dom får stanna på ett papper gömt djupt in i mitt rum.
Jag vet en, EN person i hela världen, som vet hela sanningen och endast sanningen.
Och den personen älskar jag över allt annat <3

Nu ska jag gå o försöka lägga mig ner, har så ont i ryggen att tårarna rinner och det strålar i hela kroppen.

Vet inte vart jag ska ta vägen snart alltså!
Jag saknar dig så otroligt mycket!
Du var verkligen mina andetag!
Du var mitt livs ögonsten.
Den dagen var den värsta i mitt liv.
Jag saknar dig. Jag saknar dig!

I got no reason to stop at the limit of pain anymore.

Je T'aime.
      

  Ti amo

                                                                                                                                              

Eg elska thig 

                                                     

S'ayapo

                                                                                                        

 I love you    

     

Aishiteru

                                                                               

Minä rakastan sinua 

 

Jag orkar bara inte sitta och lyssna på alla er som hittar fel och brister i mig.
Jag pallar inte med det just nu.
Så jag överger bilddagboken, och msn några dagar.
Tittar kanske in en snabbis, men inga långa stunder.
Finns att nå på mobilen för er som faktiskt bryr er.

Tänkte reda ut lite om vad folk "ser" mig som och vad jag "egentligen" är. Samtidigt som jag drar upp allt som händer nu o så. Så enkelt sagt, en uppdatering.

Folk får lätt bilder av andra, när man pratar över nätet eller bara träffas korta stunder med långa mellanrum.
Man tror att man då hittat den såkallade personen innanför skalet. Men oftast är det bara en lögn.
  Jag får ofta höra att jag har ett hjärta som är större än vad som är bäst för mig själv, och att jag alltid är så genom snäll. Enligt många så är jag den där i mängden, den som ingen kan sätta fingret på vem hon egentligen är.
Är hon mer än bara en i antalet?
Hon är en flicka man kan prata om precis vad som helst om och hon har oftast gått igenom det elelr vet hur det är av andra anledningar, hon kan ge tips och man kan alltid luta sig mot hennes axel. Hon är den starka av oss.
Guess what! Det är inte ens en tredjedel av den jag är! Jag är mer än den där goa grannflickan. 

  Visst, jag bryr mig om alla mina vänner, vissa mer än andra! Men jag vill ju inte att det ska hända någon det minsta ont! Jag blir sårad ibland men det spelar ingen roll för:
Jag tycker ju om er!
   Tro mig när jag säger att jag inte alltid är gosig och glad! Även jag kan bryta ihop totalt, gråta tills tårarna dör ut eller slänga saker så hårt det bara går. Har blivit kallad "Djävulens Dotter" kanske är det inte en helt ogrundad kommentar med tanke på mitt humör och att jag tappar kontrollen totalt..
  Jag har alltid varit den där lugna försiktiga tjejen, fram till jag började 9an, vilket snart är 2 år sen. Jag fick ta bort tandställningen och fick ett självförtroende igen. Hittade Åsa och allt började gå bättre. Jag var inte den som vågade visa vad jag kände inför andra. Okey, jag visar fortfarande inte hur ont jag har elelr om jag e ledsen inför andra. Men det är en annan femma. Jag ville göra mig ett namn och det gjorde jag.
  Ja, jag bevarar hemligheter, har varit med om en hel del och vill mer än gärna hjälpa när jag kan. Men jag vill gärna ha något tillbaka ibland. För ska jag ställa upp gång på gång och inte ens få ett tack. Då får det vara.
  Jag ställer som sagt alltid upp när jag kan och har tid över, men jag kan inte alltid vara den starka axeln att gråta emot.
Jag blir också sårad och ledsen, jag kan också känna smärtan och besvikelsen.

Senaste tiden har varit lite seg och jobbig och jag hoppas allt löser sig!
Lovet blev praktiskt taget förstört när man var tvungen att koncentrera sig på Fysikpluggande. DET SÖG!!   
   Sen stack Åsa till Värmland, och Ämma var uppe i norr och INGEN att träffa... Jag trött o seg o ensam som jag var satt och pratade med folk på msn och tillslut så fick jag iaf ut och träffa vänner och ha en kul timme på söndagen. Sen var det bara hem och kolla på  fysikböckerna och ta mod till sig och börja läsa! 
   Måndagen nalkades och gav inga glada nyheter med sig! Jag saknar dig så.
Måndagen rullade förbi i snigelfart och mitt enda ljus just nu är : 26 dagar tills jag åker!! 
Hem och ut med hunden och sen bita ihop o plugga fysik.
  Första april och veckans längsta dag, Tisdag. Dagen var den värsta på länge.. Knappt så jag klarade det psykiskt asså. Jag saknar dig! Kvällen kom smygande med mörkret. Jag träffade Åsa en kort stund och bara pratade. Behövde verkligen det Tack älsk! 
  Idag, då är det onsdag, jag hade fysikprov imorse... Det var förjävligt! Men nu är det över iaf! 
Jag åkte med Sofie, till skolan och från skolan, vi åkte runt lite i Sunnersta och Gottsunda och såg oss omkring innan hon körde hem mig. Det behövdes att få vara ute lite. Ikväll har jag inte så mycket läxor, bara mitt svenska projekt och drygt 200? sidor kvar i min bok o läsa ut tills imorn. 

Resten av veckan är DÖD ingen har ju ens tid eller lust o ses. 
Jag orkar inte tjata mer om det. Vill du ses, hör av dig.