Lillan

Om du någonsin säger, "Fan vad du är extrem ottow."
Då gissar jag faktiskt på att du aldrig träffat stormvinden i mitt liv? Ämma.

Världens finaste och mysigaste flicka, som även är den mest extrema och ett energiknippe.
Kan du tänka dig in i att ha känt en av dina närmaste vänner i elva år? Det har jag. Och jag kan fortfarande lite på henne så mycket att jag kan lägga mitt liv i hennes händer och jag vet att hon aldrig sårar. Hon skulle aldrig ens släppa min hand om jag ramlar eller om jag gråter torkar hon mina tårar.
  Jag vet inte vad jag skulle vara idag utan henne, så mycket har hänt oss att jag nu känner att banden mellan oss är obrytbara. Vi har haft våra tvister, skillnader som kommit upp till ytan, vi har haft pauser ifrån varandra, vi har varit oskiljbara. Alltid stått där intill den andra när det verklgien behövts. Allt gott, allt ont har vi lyckats ta oss igenom tillsamamns.
  I mellanstadiet var det ett tag när klassen vände sig emot henne, vände sig även emot mig när jag ställde mig intill henne. Hon var ju trots allt anledningen till att jag kom till skolan. Nu går vi på olika skolor, ses kanske varannan månad av en slump någonstans. Men de stunderna känner jag verkligen alla minnen komma fram, hon betyder så mycket för mig. Även den där stunden när man bara får ett leende och ett skratt från henne vet man att vänskapen består.
Hon är en av anledningarna att jag är den jag är idag, och det är jag evigt tacksam för. Jag kan fortfarande se dig framför mig när du var liten, då vi lekte i snön, var påskkärringar eller bara satt och pratade utanför idrotten.
Du betyder världen för mig.

Ämma, du är verkligen en stormvind i mitt liv, den som alltid kan få mig att må bra, den som alltid ställer upp och den som kan offra allt för det här bandet.
Jag älskar dig

Jag har världens bästa vänner? Att jag har vänner från det jag var liten?

Har du någonsin känt det där, känslan att du står ensam i hela världen? Det har inte jag av just den anldeningen att mina vänner alltid ställer upp för mig. Aldrig ska någon få skada någon av dom. Hör ni de. Då svarar ni inför djävulen om man går efter det mest drastiska smeknamn man fått.  Det finns inget som betyder så mycket för mig som vänskapen faktiskt.

 - Jag offrar allt för det, jag har sagt nej gång på gång till ett förhållande med min närmaste vän bara för att jag vet att det kan riskera våran vänskap, visst jag älskar honom över allt i världen, men jag klarar inte av tanken på ett liv utan honom som min bästa vän om något går fel.
 - Jag saknar mina barndomskompisar så mycket, från den tiden man var så liten att man lekte på lekplatser och var hemma hos varandra så länge det bara gick. Jag minns fortfarande allt det där. Jag saknar Göteborgsgänget, med Sofia,Josefin, Yvette och Joakim. Det var sååå länge sen och jag kommer fortfarande på mig själv med att sakna gamla tiderna tillsammans med er.
 - Jag har de där klasskompisarna man inte kan annat än att älska, dom som alltid ställer upp som orsaker till att få locka fram ett leende per dag, vad skulle gymnasieåren vara utan er, mina schwampar. <3
 - Den där vännen, som alltid ställer upp och ger mig tröstande ord så fort jag behöver det, som är som min egen syster. Som alltid kan retas, jävlas och muntra upp mig. Faktiskt har jag 3 såna vänner och ni betyder världen för mig.
 - Visste ni att elva år är en lång tid? Det är lixom mer än halva mitt liv. Men jag har haft två av mina bästa vänner enda sen sexårs och skolstarten. Ämma och Linnea ni vet verkligen inte vad ni betyder för mig om ni någon gång ställer frågan "tycker du om mig?" Jag älskar er mer än världen kan någonsin förstå och beskriva, ni ska aldrig behöva vara ensamma och ledsna, jag tar hellre den biten för er. Vill bara att ni är lyckliga.
 
Ni betyder.

I lördags var det en hektisk dag och jag minns den knappt om jag ska vara ärlig, dagen började med en sång stund i hopp om spelningar i framtiden, sen var man tillbaka i stan till 10 då man skulle på kundbemötande kurs på Ekeby, sen var det bara att åka hem och skjuta iväg till nästa grej, nämligen jobbet som kallade denna gången. Slutade 18 och hem o käka, Putte kom till mig 19 och sen åkte vi ner till Rockfesten där det var dags att jobba igen, hem åkte vi inte förrän seeeent ;)

Rockfesten var en rolig upplevelse i år med! Dock var det väl inte dom bästa banden som spelade på rätt tider! Men kul var det i garderoben där man stod hela kvällen och skrattade och flummade runt allmänt, underbart att få träffa Ämma igen! Kvällen bjöd på många roliga skratt och kul grejer. Även natten gjorde det... HAHA misstolka inte!
  Jag hann inte mer än gå av bussen och vinka hejdå till Putte så ringde telefonen, skyddat nummer... Och de flesta vet min reaktion på det, då suckar jag o är allmänt otrevlig... Stackars pojke säger jag bara, förlåt får jag väl säga såhär på efterhand. Men det var ett roligt samtal från en grabb som tydligen haft full koll hela kvällen och sen visat sig vara en vän till min sk. man så mitt mobilnummer var tydligen inte svårt att få tag på =P glad är jag väl för det idag.
    I söndags satt man på bussen til stan för att träffa detta charmtroll, och visst, där stod han i skitvädret och tog emot en med en stor kram, kan det bli bättre? Dock blev man ju nedstämd, ju närmare klockan tickade 12.30 då man skulle jobba, men charmisen köpte en engångsbiljett, gick in och gymmade och satt i bastun tills jag slutade så han fick krama mig igen.. hahaha jag klagar inte jag lovar!

Så nu är jag nyfiken om han är mer än bara underbar att se på ;-)

Då sitter man här igen, måndag igen. Och vad är problemet kan man undra, jag vet faktiskt inte det själv för tillfället, jag har skrivit sex olika inledningar nu och ändrat mig varje gång för att jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta skriva på ett relaterat ämne. Suttit och tänkte hela dagen nästan, varit hemma med migrän så tiden har det inte varit någon brist på. Men vad har jag kommit fram till kan man då fundera över, eller har jag ens kommit fram till något? Jag tror inte det jag.

Lovet har i alla fall nyss varit och gått förbi alldeles för fort och smärtfullt. Helgen när man satt och jublande över lovet som kom allt närmare så åkta jag och Piff ut till Stenhagen och stirrade på en riktigt rolig handbollsmatch mellan UHK (uppsala HK) och UIF(uppsala IF) . Och såklart(mest för att jag satsat pengar på matchen) jublade jag när UHK vann. Veckan var väl lugn, måndagen var det bara en väldigt skön dag i soffan och ett antal filmer, sjukt mysigt! Tisdagen fick man åka och handla och sen skulle man träna med Piffen (träning på tisdagar innebär Tomas mobbar Charlotte som hoppar upp o ner på en bräda o blir svettig!) Sen var det bara att rusa in i duschen, köpa lite "middag/mellanmål/kvällssnacks" och ge sig iväg till Handbollen, som förövrigt blev kvällens flipp. Satt där och åt lite innan lilla fröken Piff dissade mig för att dra vidare, även herr T.S dissade mig då för att köra iväg till Sthlm. Men vad gör man inte åt situationen? Man fick ju sällskap hem iaf med Putte! Thx Hun!!
 
Onsdag innebar mer träning! Elin kom hem till mig för att leka lite på eftermiddagen och käka tillsammans innan träningen kallade på oss. Efter en väldigt väldigt mörk cykeltur genom stadskogen så var vi framme vid Ekeby och veckans andra svettpass för min del. Usch stackars min kropp säger jag bara! Torsdagen nalkades och innebar agerand ledsagare för mormor och sen till jobbet! Drygt kan jag lova, enda som kunde varit bättre är ett leende. Men nu nalkas helgen igen, PANIK! snart börjar skolan igen. Vad hände i helgen då kan man fråga sig, ja i det stora hela var det mest jobbet som tog min tid faktiskt, jag jobbade själv på lördagen och sen jobbade jag för Fredrik på söndagen. Men det tackar jag faktiskt för, efter en jobbig lördagskväll var det skönt att få komma iväg och jobba! För på jobbet är det aldrig sura miner! Tack Paulina, Billy o Maral för det!