Lillan

Jag tror att det är det nu. Dags för mig att hålla käften.

Men jag måste få ur det här ur mina tankar, annars dör jag väl av att hjärnan exploderar eller något.
I alla fall. Nu sitter jag här och tänker lite tillbaka, inte på tiden med kompisarna utan mer på tiden med exen.

Först ut var Kim I guess. Eller det var väl riktigt första "förhållandet", varade i drygt 5 månader om jag inte minns fel. Varje helg åkte någon av oss, en tur och retur biljett mellan Uppsala - Märsta. Jag kommer ihåg första gången han var här, då var Elin med, usch stackars dig älsk!! Men efter den dagen så började resan om de 5 månaderna. Visst det hade väl sina stunder, eller under den perioden var jag ju lycklig och faktiskt älskade honom. Trodde jag. Helt plötsligt kom jag faktiskt fram till det, det som jag faktiskt väntat mig. En kväll på tåget, tåget som avgick 18.10 från sthlm och 18.31 från Märsta för att vara exakt. Han var inte rätt, senaste månaderna hade man bara tänkt på en annan kille, pratat mer med honom än med sin egen pojkvän. Detta måste ha sitt slut. Nu.

Knappt 3 veckor senare så hade man i alla fall fått ihop en fri eftermiddag tillsammans med den som då kallades Esset, även kallad Marcus i min mun. Efter en liten promenad fram och tillbaka lite skrattande om ungen med ballongen som man inte kunde urskilja vilken som var vilken av dom, så hamnade vi på max. Och där blev vi sittande i drygt 6 timmar var det va? Mycket skrattande och pratande om allt och inget. Började väl typ 2 meter ifårn varandra och innan kvällen var slut så halvlåg jag i hans knä o kollade på hans mobil. När den dagen fick sitt slut, så fick jag sällskap till bussen och en kram som jag så länge längtat efter. Dagen efter hade pojken en match i Allians, då var det bara att kliva upp och ner på stan och byta buss.. Men först in och köpa lite godis och sen rusa till bussen. Dagen rann på och jag fick mig en kram innan jag fick sitta i halvstorm och vänta på bussen. Dagen efter tycker jag mig minnas att det iaf var en tidig match igen, och vad är bättre att göra då än att kliva upp och åka dit... Dagen led egentligen inte så långt innan allt förändrades... Mys på läktaren och snart en kyss. Jag minns fortfarande känslan. Den dagen var härlig och så var även följande tiden. Det varade väl drygt 5 månader det med. Jag fattar fortfarande inte varför det tog slut. Jag var så lycklig. Jag minns alla gånger jag hoppade av bussen o fångades i en famn direkt, eller när jag skulle åka o frös om kvällen o fick låna en tröja. Jag har fortfarande halsbandet kvar, det jag fick av dig.
Det hänger runt min hals varje dag, som en påminnelse om vad som var oss, vad det är jag saknar.

Till och från har vi försökt, Marcus har stått ut med mig 3 gånger sammanlagt.. Men varje gång har jag varit en idiot och gjort slut, och jag vet egentligen inte varför någon av gångerna, jo en gång kändes det bara som om jag var i vägen hela tiden. Jag var en idiot, det har jag konstaterat mer än en gång det här året.
 

Förlåt, nu sitter jag här med rinnande tårar när det var det jag försökte slippa.  Jag ville bara slippa tankarna, nu kom allt fler och tårarna kom i miljontals. Nu ska jag sluta skriva medans jag fortfarande ser vad som står...

Bye.


Once upon a time. Come what may, right? That was then. Not now. I'm sorry.

Tick.. tack... tick... tack...

Tiden räcker ju inte till något längre! Jag sitter och får småångest över allt som måste bli klart!
Filmanalysen, Che-projektet, Kemiprov, Fysikprov, Matteprov.
Läxor.

Och vill ju gärna hinna med ett par träningspass i veckan..
ÅSA! Träna tillsammans med mig på måndag?  (Om du är hos pappa?)

Miilan!! Du lovade mig sällskap på ett träningspass!! =P

Nu har jag typ tagit mig en paus..
Från pluggandet och skriver lite här, och ska sen se lite på tv o göra mig i ordning för att bokstavligt träna musten ur hela kroppen!
Här kommer lite av senaste tiden och den närmaste tiden...

Helgen finns att läsa om i tidigare inlägg.. Måndagen bjöd inte på nååågot kul! En seg biologilab på morgonen tätt följd av en knäpp kemilab, men inte klagade jag! Jag fick ju föra statistiken på datan och peta på tändstickorna.
Sen dök den sega sega sega biologilektionen där man typ halvsover igenom lektionen och inget vettigt blir sagt.. SNARK!
Håltimme och sen en anslagsanalys, springa springa därifrån för att hinna till matten, innan dagen äntligen var slut!

Men shit! Folk kan vara så sjukt snälla "Det finns peruk, det där passar inte på dig" Håll käften lixom! Jag klippte mig inte för din skull, och definitivt inte för pappskallarna du kallar killar.
Låt mig leva mitt eget liv utan dina "hjälpande tips" är du snäll, spara tiden till att sminka dig eller vad som helst.

Tisdagen var kind of skön! Bild, tjena lixom mys o lugnt! Franskan blev lite dryg, men jag hade ju Carro så det gick som på räls. Prat om allt och absolut inget! Shit vad roligt att du fick jobbet gullunge!!! <3
Sen drog vi ut och filmade alla scener till filmen på stan (trodde vi, har en kvar) Och jag är skitglad att ingen av alla goa o glaá såg mig på stan =P

Onsdag, idag. PISSDAG!! Fysik, dryyygt! Men nu är det officiellt jag tänker gå på den där sommarskolan, bita ihop de där 80 minuterna i 20 dagar och bara genomgå det! Jag orkar inte med att ha det så här längre!
Matte, fuck. Jag försöker ju. Shit asså!!
Lunch, något bra på dagen! Får jag inget i magen när man e så sur o hungrig så är det lika bra o lämna mig ifred! Så jag var glad att det var lunch!
Historian, där ska vi bara redovisa nu ju, Che Guevara projektet lixom... *suck* jag vill inte! Shit vad drygt att stå inför klassen och prata i 5 minuter och bli bedömd på det. Blääää

Imorn är det torsdag, vilket innebär 1 lektion! YIPPIE!! Och det är bara redovisningar så det blir soft, dock måste jag nog redovisa så det blir lite jobbigt -.-''
Men sen är det över! och jag slutar! YIPPIE!!!  Fredag igen då, kemiprov o franska läxa, sen dags o börja redigera filmen. Woohoo "Inte lätt att hålla alla kroppsdelar i styr, inte hornen, inte fingrarna och definitivt inte ögonen" HAHAHAHA ^^

Lördag, firar vi pappa som fyller år! Grattis pappa! <3<3 Du är bästast!!
Kvällen bjuder på pizza och godsaker och film I guess! ^^

Söndag... PLUGG!!  Måndag... skola, träning, PLUGG tisdag PLUGG onsdag FYSIKPROV!!!!!!!
#%&%/&/%&/(%"¤"&/!!!! 

Men sen är det över! På torsdagen åker vi till Erken med klassen över natten! sjukt skönt! sen är det typ bara ett matteprov att göra o en kamp att skrika sig igenom...

Sen får man krama och pussa på alla sötisarna som tar studenten! Tyvärr kan jag inte åka runt mellan skolorna.
Men får säga det här istället då!
NI TAR STUDENTEN!!! (jag avundas er -.-'') GRATTIS GRATTIS !!

(ni får era kramar när vi träffas sen istället! <3)

Nu har man klippt kort hår igen då.. Senast var när man gick i lågstadiet.
Kort och härligt.. YIPPIE!! Blont i mestadels och lite svart! wooohoo!!

Igår fick jag jobba igen, första gången på evigheter typ. Segt som satan var det! Och ingen man kände som gick och tränade... Drygt kan jag lova! Men efter att fått veta att resterande gånger jag jobbar, då är gymmet bara öppet. Shiet, hörrni.Se upp lixom =)

LET'S MOVE KAMPANJ JU!! SHIET HÖRRNI GÅ O TRÄNA MEED MIG!!
Snälla?!?!?!

Idag är det söndag och vi hade familjen här på middag. Härligt god mat pappa! Du är bäst!
Men innan gästerna dök upp, så åkte mamma o jag ner på stan och handlade lite, och slutade med ett varsitt par skor^^

Tomorrow, är det måndag igen, dags att gå till skolan igen! Dryyyygt!! Aja, efter skolan ska jag o Gof ner på stan o käka lite, sen till grand och kolla på när Marcus med sitt band spelar (Kamikaze?) Ska bli soft, ett avbrott från pluggandets dryga stunder!

Tisdag, då har vi en lugn dag, bild, franska sen slutar vi typ.. eller, vi ska filma!  Vilket innebär ett ombyte och sen en cykeltur till Boländerna och sen hem till Smårgan! Nice hörrni, ska bli kul! Det spårar ju verkligen inte!! =P

Onsdagen vandrar fram oxå.. Dags att börja råplugga till kemiprovet.. Och förhoppningsvis träna med en kompis! Annars får jag väl träna som vanligt! Jag vill inte plugga!!

Sen blire torsdag o mer pluggande (Jacob fyller år! GRATTIS!) !  Fredag blir det prov och sen hem o typ sooooova =P om jag inte ska träffa någon av grabbarna förstås^^  Lördag så ska vi fira pappa lite sen en myskväll!!

Söndag igen. Och förhoppningsvis annat o göra än att panika över kommande fysikprovet.

Men sen. Sen är det slut! inga mer prov! Bara Erken, kampen o avslutningen kvar! YIPPIE!

Sayonara! Nu kallar pluggandet och klädletandet! Bye^^

Hur kan allt gå så fel.. så snabbt..

Allt blev verkligen kaos, och det hände över en natt.

Kan alla bara bestämma vad dom vill och sen hålla sig till det?

Men men, här är jag igen och skriver.
Egentligen inte för att det är kul, egentligen inte för att jag känner för det,
men bara av den anledningen att jag då får tänka på annat.

På fredag blire kort hår! Ska bli kul o se.. hhaha jag lär bli lite ja... mer galen?
Men det är bara soft!


Onsdagen består av städning, lite besök på valsätra och lite inhandlingar..
Torsdag, då filmar vi hela dagen och sen ska jag fira grandma'
Fredag e det som sagt, Åsa - Klippning - Stan för att filma en scen - Lite senare träffa Elin - Bio?
MOHAHA

(förlåt åsa, men du får se en batman på stan och vara med mig så jag hoppas du itne blir allt för arg över det!)

Nu är majoriteten av nationella proven slut, eller jag har egentligen bara 2 kvar. 2 av sammanlagt 9 stycken. Heja mig.
Matte-nationellt nu i veckan som kommer, och sen muntliga i franska. Jag kommer seriöst demonstrera och sura om jag måste göra det imorn! 
   Den här veckan har varit kaos. Först kom vi hem från resan och jag satt uppe några timmar för att plugga till mitt biologiprov, som ändå inte blev av. Lite surt! 
Sen var det tisdag, då var jag hemma sjuk med sprängande huvud och illamående... Yuck! 
   I onsdags hade jag mitt första matte-nationella provet. Del 1 på Akursen. 1 timmes lektion för mig direkt på morgonen och sen hem och lägga mig så jag skulle orka med torsdagens prov. När det väl blev onsdag kväll så skulle mamma och träna, gjorde riktigt ont att inte få träna jag med!! Är ca 3 veckor(??) sen sist... Gaaaah!!
   Under tiden åkte jag och pappa och handlade, passade på att köpa lunch till mig samt lite gott till provet. Sen bar det av till Friskis föratt hämta mamma och krama om de blivande 100 åringarna. Egentligen är de tvillingar som fyller 50 men de e ändå hundraårs fest framöver! Men men.. Vi åkte vidare, lite sodavatten (yuck!) hemma hos moster för att planera sommarens aktiviteter. (Hoppas jag får massa jobb)
    Vi satte oss i bilen igen efter drygt en halvtimme och åkte till mormor med sakerna vi handlat, och rensade lite i kylen och hjälpte till med saker. Sen var det hem som gällde!
Väl hemma, sprang jag runt och fixade käk till morgonen, fick i mig lite käk men mer blev det inte. Sen var det dags att titta igenom lite matte. Har ju trots allt prov torsdag morgon. Hann några sidor sen orkade jag inte mer!!
   Torsdag morgon, tjoflööjt kul morgon, 4 timmar matteprov.. dock var jag klar drygt 1,5 timme in i passet. Sen var det till att vänta. Resten av dagen flöt på bra o nu sitter jag här och skriver lite... hade inget annat vettit att göra!!

Imorn åker jag till landet igen. Första gången för iår. Weeeeiiii sova hela helgen!! <3
Sen blir väl nästa vecka ganska soft, måndag e typ inget speciellt. Tisdag har vi förmodligen nat. prov igen i matte. och sen är vi "lediga" på onsdag, eller vi har operations dagsverke. Inte så pain egentligen.. Sen är det torsdag, då är vi typ lediga och får filma filmen hela dagen =)
Sen på fredag e vi lediga! och jag ska klippa mig och sen förmodligen på bio med Piffen <3
TVÅ DAGAR I SKOLAN!!


Nu ska jag gå o läsa lite i min Läckberg bok och lyssna på musik... bye^^

Lite låt tips till den som behöver ny musik till listan.


Linkin Park - Head Strong
Takida - Curly Sue

Within Temptation ;
- What have you done
- Are you the one
- Crucify
- Memories
- Frozen


Nu sitter jag här igen, borde plugga men vill inte!
Vill, jag borde vilja, jag borde jobba bättre.
I höst. Jag lovar.

Nu ska jag snart med pappa och handla, och sen hem o tvinga mig till lite matte plugg.
Sen har jag inga fler läxor denna veckan så jag får klara mig. Sen bär det till landet i helgen.. yuck.


Jag insåg idag. Varför ska jag vara den som alltid bjuder till och tjatar. Fuck it all om du nu ändå skiter i allt.
Jag är inte gjord för att sitta och vänta på dig. Och sen bli behandlad som en främling.
Jag har inte hela livet på mig att vänta.

Jag hittade pojken jag verkligen vill ha. Men det går vi in på en annan gång.


Sayonara wish me luck at the test tomorrow.  =)

You made me cry of happiness today,
I love you I love you I love you!
You coming here, you coming home.
Oh, I love you I love you I love you!!
I remember that night like yesterday.
I'll always do. Oh, I love you.

---

There are no such thing as true love. If this isnt it.

Nu har jag haft min paradis vecka i grekland.
Snabb sammanfattning:
Sol och värme. shopping och glassar. Pool och hav. Foton och musik.
Varma kramar och onda avsked.

Är du nyfiken på mer specifikt vad som hänt och vad jag har vart med om, då vet du förmodligen var jag finns att nå.

Nu är jag iaf hemma igen, igår mådde jag verkligen inte bra, hade så ont i huvudet att det flimrade framför ögonen och jag var spyfärdig hela dagen. Natten blev lång varm och sömnlös, och morgonen bjöd bara på klibbig rygg och tårar. Jag vill inte må så här!!
  Idag har jag iaf varit hemma, försökt få tag i läkarn men inte kommit fram, imorn blir jag nog hemma med, åker till skolan, gör mitt nationella prov på morgonen och sen hem till sängen igen, så orkar jag nog gå hela dagen på torsdag. (nog för att hela dagen, det motsvarar mitt nationella prov i matte b som håller på i 4 timmar) men jag kan förhoppningsvis må så bra att jag kan haffa åsa nere på stan innan hon ska hem och ta en fika och berätta mer om min resa och så mycket mer.


Jag insåg en heldel när jag var borta, långt från mitt vanliga kaos till liv och utan minsta kontakt hem.
Ja okey, nu är det säkert mer än en som tittar in här från bilddagbokens länk.. Men shit the same!
Så mycket har hänt detta året inom allt utom skolan att jag vill knappt tänkte tillbaka. Men jag kom på det, jag måste minnas, jag måste det för att kunna gå vidare.
  Så här kommer lite av det som hänt under 2007 och fram till nu på 2008 utanför skolan..

-Förra året hade jag min bästa vän vid min sida, som stöd när jag kom och tänka på vännerna som omkom i tsunamin. 2 månader senare, tog denna personen ett avstånd från mig, slutade prata med mig och gav helt enkelt upp hela livet. vi tappade kontakten helt och jag fick höra från dennes bror att han tagit livet av sig.. Det var under den tiden jag gick i nian på valsätra fortfarande...jag minns fortfarande känslan, tårarna började rinna och jag var tvungen att gå hem. Sen så kom den underbara Åsa så nära mig som jag behövde en vän, hon visste och vet än idag allt om mig. Nästan lite för mycket, hon känner mig bättre än jag själv gör.
  -Jag hittade en kärlek i killen jag blivit så bra kompis med, efter en helg tillsammans var allt självklart. En middag ute på fredagen, match på lördagen och match på söndagen. Allt var så självklart, och jag tror att allt som hände den helgen, det är bara du och jag som vet! Jag var lycklig. Flera dagar, flera veckor flera månader.
Sen vet jag inte vad som hände... Allt förändrades, allt blev kallare, vi gick till att bara vara vänner igen. Och jag ber fortfarande om ursäkt för det. 
   -Jag hade en svacka och insåg hur mycket jag verkligen behöver mina tjejkompisar.. Men var var alla? Det var bara Åsa som fanns där som den stöttande klippan.
   -Skolan började igen, jag fick kontakt med en kille via en kompis, allt kändes så rätt och bra. Men det var som ett knivhugg när allt förändrades. Jag såg honom med en annan, och inte i en kram då utan med en främmande tunga i sin mun. Där rasade det lilla förtroende för killar jag byggt upp.
   -Sen kom den kille som faktiskt höll mig glad såpass länge att jag fortfarande kommer på mig själv med att sakna honom så grymt mycket, vi hade ett par underbara dagar och ja, jag saknar dig. Mitt under denna period, jag började sakta bygga upp ett förtroende igen, jag började känna lyckan igen. Men då får man veta att en av tjejerna blivit slagen hemma och ligger på akuten med allvarliga skador. Man inser att några ytliga vänner är inte allt man behöver, man behöver de där nära vännerna, jag vände mig till min bästa killkompis, som stöttade mig igenom hela höstterminen och såg verkligen till att jag skulle må bättre.
  -I julas var det 2 av mina kompisar som körde av vägen med bilen, den ena dog av skador innan ambulansen ens kommit, den andra dog 3 dagar senare av inre blödningar. Jag tappade mitt fotfäste, bägge två var som mina syskon. Jag förlorade dem, hade jag åkt som jag planerat, hade jag åkt dit över nyår som jag velat, då hade jag också suttit i bilen. Det är ren skräck att tänka så.
  -Jag fann min tröst i bl.a min killkompis, snart utvecklades det till något som kunde likna att vara på g. Egentligen vet jag inte vad jag ska kalla det nu längre. Inte nu i efterhand. Man kan väl kanske säga att jag tyckte vi var tillsammans men du tyckte inte det. Du var otrogen redan första veckan. Med ditt ex.  Jag vet kanske mer än dig om det fallet så jag tar inte upp det här. Men förlåta dig för det, det kommer jag aldrig göra!
Du förstörde så mycket av den jag var och det jag stod för.
   -Jag fann en ny vän i henne, någon jag kunde lita på, prata med om allt och verkligen bry mig om. På några veckor så blev hon någon jag älskade. Älskar. Jag brydde mig mer om henne än om mitt eget liv. Men du verkar ha ont av det, att vi hittade varandra så bra. Jag orkar däremot inte bry mig om dina tankar om det hela för du har inget med det att göra längre.  
   -Förlorade två vänner inom loppet av 3 veckor...Det var svårt, men med hjälp av kompisarna och sömntabletterna så kunde jag klara mig igenom dagarna och sova mig igenom nätterna.
  -Jag gjorde ett fel steg. Eller flera. Jag blev kär och sårad. Jag genomgick tydligen ett misstag från andra parten. Jag fick falska förhoppningar. Men allt det hör till det förflutna nu.
Jag behöver inte gå tillbaka, för det är ändå bara jag som bryr mig om det som hände.



Kärleken kommer och går, men vänskapen den består.

Vad skulle jag vara idag utan er <3
Åsa
Sebastian

Ni är verkligen dom två som alltid, oavsett tidpunkt och plats, ställt upp för mig.
<3

Jag mår inge bra alls =(
Faan..

Jag vet egentligen inte vad jag borde och inte borde skriva här, men här kommer mina tankar för tillfället!

Sista tiden har väl varit helt okey, veckan har rullat på sakta men säkert. Missöde i tisdags som bröt en pakt om gemensam träning, men jag lovar, det kommer fler tillfällen!!
Tiden känns verkligen som en evighet!!
I onsdags var jag och föräldrarna på Waterloo, på konsert huset här i uppsala. Sjukt bra!
Fast det är ju kanske bara för att jag gillar ABBA =)
Så där fick man chansen att sjunga lite och bara njuta av att vara för sig själv och musiken!

Idag är det torsdag, och jag var ledig hela dagen!! Sjuukt härligt!!
Men ändå inte så mycket vettigt gjort!
-Jag åkte till katte med Amanda och Sofie och såg oss omkring, btw, kattebarn som läser det här! Hitta beviset på att en skrapanelev var hos er! Finns 3 bevis på det runt om i skolan!
-Sen var vi ner på stan, träffade Smårgan en stund och sen åkte jag med Andreas hem och såg på film!
-Sen var det dags att jobba. Nu är jag äntligen hemma o har lugnat ner mig (21.00).
Skratt har det varit många under dagen, tårar har det varit en del det med.
Det var mina vettiga konkreta tankar!!

Jag vet inte om jag bör skriva mina fortsatta tankar, så dom får stanna på ett papper gömt djupt in i mitt rum.
Jag vet en, EN person i hela världen, som vet hela sanningen och endast sanningen.
Och den personen älskar jag över allt annat <3

Nu ska jag gå o försöka lägga mig ner, har så ont i ryggen att tårarna rinner och det strålar i hela kroppen.

Vet inte vart jag ska ta vägen snart alltså!
Jag saknar dig så otroligt mycket!
Du var verkligen mina andetag!
Du var mitt livs ögonsten.
Den dagen var den värsta i mitt liv.
Jag saknar dig. Jag saknar dig!

I got no reason to stop at the limit of pain anymore.

Je T'aime.
      

  Ti amo

                                                                                                                                              

Eg elska thig 

                                                     

S'ayapo

                                                                                                        

 I love you    

     

Aishiteru

                                                                               

Minä rakastan sinua 

 

Jag orkar bara inte sitta och lyssna på alla er som hittar fel och brister i mig.
Jag pallar inte med det just nu.
Så jag överger bilddagboken, och msn några dagar.
Tittar kanske in en snabbis, men inga långa stunder.
Finns att nå på mobilen för er som faktiskt bryr er.

Tänkte reda ut lite om vad folk "ser" mig som och vad jag "egentligen" är. Samtidigt som jag drar upp allt som händer nu o så. Så enkelt sagt, en uppdatering.

Folk får lätt bilder av andra, när man pratar över nätet eller bara träffas korta stunder med långa mellanrum.
Man tror att man då hittat den såkallade personen innanför skalet. Men oftast är det bara en lögn.
  Jag får ofta höra att jag har ett hjärta som är större än vad som är bäst för mig själv, och att jag alltid är så genom snäll. Enligt många så är jag den där i mängden, den som ingen kan sätta fingret på vem hon egentligen är.
Är hon mer än bara en i antalet?
Hon är en flicka man kan prata om precis vad som helst om och hon har oftast gått igenom det elelr vet hur det är av andra anledningar, hon kan ge tips och man kan alltid luta sig mot hennes axel. Hon är den starka av oss.
Guess what! Det är inte ens en tredjedel av den jag är! Jag är mer än den där goa grannflickan. 

  Visst, jag bryr mig om alla mina vänner, vissa mer än andra! Men jag vill ju inte att det ska hända någon det minsta ont! Jag blir sårad ibland men det spelar ingen roll för:
Jag tycker ju om er!
   Tro mig när jag säger att jag inte alltid är gosig och glad! Även jag kan bryta ihop totalt, gråta tills tårarna dör ut eller slänga saker så hårt det bara går. Har blivit kallad "Djävulens Dotter" kanske är det inte en helt ogrundad kommentar med tanke på mitt humör och att jag tappar kontrollen totalt..
  Jag har alltid varit den där lugna försiktiga tjejen, fram till jag började 9an, vilket snart är 2 år sen. Jag fick ta bort tandställningen och fick ett självförtroende igen. Hittade Åsa och allt började gå bättre. Jag var inte den som vågade visa vad jag kände inför andra. Okey, jag visar fortfarande inte hur ont jag har elelr om jag e ledsen inför andra. Men det är en annan femma. Jag ville göra mig ett namn och det gjorde jag.
  Ja, jag bevarar hemligheter, har varit med om en hel del och vill mer än gärna hjälpa när jag kan. Men jag vill gärna ha något tillbaka ibland. För ska jag ställa upp gång på gång och inte ens få ett tack. Då får det vara.
  Jag ställer som sagt alltid upp när jag kan och har tid över, men jag kan inte alltid vara den starka axeln att gråta emot.
Jag blir också sårad och ledsen, jag kan också känna smärtan och besvikelsen.

Senaste tiden har varit lite seg och jobbig och jag hoppas allt löser sig!
Lovet blev praktiskt taget förstört när man var tvungen att koncentrera sig på Fysikpluggande. DET SÖG!!   
   Sen stack Åsa till Värmland, och Ämma var uppe i norr och INGEN att träffa... Jag trött o seg o ensam som jag var satt och pratade med folk på msn och tillslut så fick jag iaf ut och träffa vänner och ha en kul timme på söndagen. Sen var det bara hem och kolla på  fysikböckerna och ta mod till sig och börja läsa! 
   Måndagen nalkades och gav inga glada nyheter med sig! Jag saknar dig så.
Måndagen rullade förbi i snigelfart och mitt enda ljus just nu är : 26 dagar tills jag åker!! 
Hem och ut med hunden och sen bita ihop o plugga fysik.
  Första april och veckans längsta dag, Tisdag. Dagen var den värsta på länge.. Knappt så jag klarade det psykiskt asså. Jag saknar dig! Kvällen kom smygande med mörkret. Jag träffade Åsa en kort stund och bara pratade. Behövde verkligen det Tack älsk! 
  Idag, då är det onsdag, jag hade fysikprov imorse... Det var förjävligt! Men nu är det över iaf! 
Jag åkte med Sofie, till skolan och från skolan, vi åkte runt lite i Sunnersta och Gottsunda och såg oss omkring innan hon körde hem mig. Det behövdes att få vara ute lite. Ikväll har jag inte så mycket läxor, bara mitt svenska projekt och drygt 200? sidor kvar i min bok o läsa ut tills imorn. 

Resten av veckan är DÖD ingen har ju ens tid eller lust o ses. 
Jag orkar inte tjata mer om det. Vill du ses, hör av dig.
  

Can't a girl just smile for no reason?

What if her heart finally beats. Feeling things like never before.
Love happiness and trust.
All because those few words made a differens.

Why does a rose get loved, even though it could make you bleed.
And everyone fears true love because it makes your heart bleed

So I'm asking you know. Because in a moment it might be too late.
Are you ready to let your heart bleed? Or should I keep loving the rose.

Because all stories got an ending. Don't let this be ours!