Hold on, Hold on, Be strong.
You might be saying "I don't wanna be lonely"
Eller så är det något jag säger, jag vill inte vara ensam mer. Hörrni jag saknar er ju! Let's give everyone peace and shake hands? PLZ?!?! Jag orkar inte vara den som ska tassa runt på tå för att inte störa alla andra längre. Förlåt om jag kliver på en öm punkt hos någon nu eller om du tar åt dig så kan det vara någon sanning i det jag säger. Jag vill inte såra, det vet dom flesta som träffat mig och fått fatta sin egen åsikt, men jag kan inte vara tyst och ta hur mycket heller. Här kommer lite av mina tankar om några av dom som stått mig nära.
- För, om jag ska vara tyst, vem ska å stötta mig när du försvann? Du lovade mig, Hon kommer aldrig komma emellan oss, du är och förblir min bästa vän. Men var exakt är du idag? Du lämnade min sida, du lämnade min radar totalt, försvann från jordens yta. Jag saknar dig, det har jag sagt till dig, och lite här och var, jag har skrikit det ut från våran punkt. Men du vände mig ryggen när jag behövde dig. Jag hatar henne. Jag hatar dig för det du gjorde mot mig. Men jag kan verkligen aldrig hata dig för den du är, jag älskar dig. Det har jag gjort i snart två år och kommer alltid göra.
En gång var allt så annorlunda, det var 6 timmar på ett ställe och bara snack, det var kramar och skratt. Var är det idag? Jaghar inte träffat dig på flera månader, och då var stämningen spänd och hård. Varför kan inte allt bara gå tillbaka i tiden, jag ville så mycket men som jag aldrig sa. Varför väntar jag alltid till det är försent. Jag saknar dina vaksamma ögon och dina varma leenden. Varför känner jag så här när jag vet att allt hör till det förflutna. Varför vill jag bara försvinna? Jag vill lämna stan och aldrig komma tillbaka! Jag vill glömma vad jag en gång kände och gå vidare! Det var då, inte nu. Inte framtiden och inte något sånt. Det gjorde du klart.
(Jag tror du mer än väl känner igen dig i det här om du läser lite mellan raderna. S1)
- Varför känns det inte som om det varit bortslösad tid? Jag väntade så länge och jag kan fortfarande inte säga att det var slöseri. Den dagen minns jag fortfarande som om den var igår. Du stod där så söt i den blåa kepsen och röda tröjan. Jag fick reda på en gemensam vän vem du var, och ditt namn stod överallt den sommaren. Och när hösten drog igång igen så bultade mitt hjärta som inget jag tidigare känt. Åren rullade på. Fram till min 17års dag då du snurrade om min värld rejält, jag har aldrig varit med om något mer Romantiskt i mitt liv. Du gav mig sammanlagt tio rosor och en oförglömlig kväll. Allt slutade på platsen vi första gången träffades. När jag såg dig för några veckor sen, hade du en brunett vid din arm, hon lika söt som dig och jag kunde inte annat än att vara glad för din skull. Men sen ringde du mig när det gick åt skogen, lät mig vara din klippa. Vi tappade kontakten i några veckor. Nu är du tillbaka i stan, med bara ett mål att jaga. Målvakt vs. Målvakt. Jag har saknat dig.
Eller så är det något jag säger, jag vill inte vara ensam mer. Hörrni jag saknar er ju! Let's give everyone peace and shake hands? PLZ?!?! Jag orkar inte vara den som ska tassa runt på tå för att inte störa alla andra längre. Förlåt om jag kliver på en öm punkt hos någon nu eller om du tar åt dig så kan det vara någon sanning i det jag säger. Jag vill inte såra, det vet dom flesta som träffat mig och fått fatta sin egen åsikt, men jag kan inte vara tyst och ta hur mycket heller. Här kommer lite av mina tankar om några av dom som stått mig nära.
- För, om jag ska vara tyst, vem ska å stötta mig när du försvann? Du lovade mig, Hon kommer aldrig komma emellan oss, du är och förblir min bästa vän. Men var exakt är du idag? Du lämnade min sida, du lämnade min radar totalt, försvann från jordens yta. Jag saknar dig, det har jag sagt till dig, och lite här och var, jag har skrikit det ut från våran punkt. Men du vände mig ryggen när jag behövde dig. Jag hatar henne. Jag hatar dig för det du gjorde mot mig. Men jag kan verkligen aldrig hata dig för den du är, jag älskar dig. Det har jag gjort i snart två år och kommer alltid göra.
En gång var allt så annorlunda, det var 6 timmar på ett ställe och bara snack, det var kramar och skratt. Var är det idag? Jaghar inte träffat dig på flera månader, och då var stämningen spänd och hård. Varför kan inte allt bara gå tillbaka i tiden, jag ville så mycket men som jag aldrig sa. Varför väntar jag alltid till det är försent. Jag saknar dina vaksamma ögon och dina varma leenden. Varför känner jag så här när jag vet att allt hör till det förflutna. Varför vill jag bara försvinna? Jag vill lämna stan och aldrig komma tillbaka! Jag vill glömma vad jag en gång kände och gå vidare! Det var då, inte nu. Inte framtiden och inte något sånt. Det gjorde du klart.
(Jag tror du mer än väl känner igen dig i det här om du läser lite mellan raderna. S1)
- Varför känns det inte som om det varit bortslösad tid? Jag väntade så länge och jag kan fortfarande inte säga att det var slöseri. Den dagen minns jag fortfarande som om den var igår. Du stod där så söt i den blåa kepsen och röda tröjan. Jag fick reda på en gemensam vän vem du var, och ditt namn stod överallt den sommaren. Och när hösten drog igång igen så bultade mitt hjärta som inget jag tidigare känt. Åren rullade på. Fram till min 17års dag då du snurrade om min värld rejält, jag har aldrig varit med om något mer Romantiskt i mitt liv. Du gav mig sammanlagt tio rosor och en oförglömlig kväll. Allt slutade på platsen vi första gången träffades. När jag såg dig för några veckor sen, hade du en brunett vid din arm, hon lika söt som dig och jag kunde inte annat än att vara glad för din skull. Men sen ringde du mig när det gick åt skogen, lät mig vara din klippa. Vi tappade kontakten i några veckor. Nu är du tillbaka i stan, med bara ett mål att jaga. Målvakt vs. Målvakt. Jag har saknat dig.
Egna Åsikter?
Postat av: Clara
Handlar det om den jag tror de e, eller?
Postat av: Ottow
Andra stycket ja
Trackback
