Lillan

Sista tiden har varit ett trassel, eller rent av ett levande helvete.
Praktiskt taget har större delen av 2008 varit det..

Jag fick världens underbaraste pojkvän 12 januari, men efter 3 veckor utan ett enda sms och bara snack på msn så är allt ganska skört. Sen var det många tjafs och gliringar.
I söndags började bråket på riktigt, eller bråk var det ju inte men elaka kommentarer iaf.
Om du läser det här, visst jag skrev elaka saker, visst jag tänkte elaka saker, jag sa elaka saker. Men hur elaka dom än var, så var dina värre.
Jag har inget att säga dig längre.

Alla har sina prioriteringar men tydligen är mina fel.
Första prioritet : Vännerna
andra prioritet : Kärleken
Så har det alltid varit hos mig, vännerna är mitt liv. Den som inte kan acceptera det kan bara Piss off!!

En gammal gnista tändes för några dagar sen, hoppet fylldes igen. Löftet om att väntan var värt det var bara en lögn.
Svek även här. Tack.
Kanske var det bäst så...
Kärleken krossade mig igen, och jag tackar vännen som var där och bara höll om mig.
Riktig vän <3

Sen finns det såna vänner som Åsa, dom man känt i ca 3 år. Men som jag kommit närmare nu under 2008 än hela den andra tiden.
Du vet verkligen allt om mig.
Det är lite skrämmande, för jag har aldrig kunnat öppna mig så för någon, för jag har aldrig haft tillit till någon så mycket.
Jag vet inte vart vår väg leder, men jag viker inte en centimeter från din sida.
Den som sårar dig, står till svars inför mig.
Du betyder världen för mig <3

Min favorit flicka <3

Tack Åsa <3
Orden Tack för att du alltid finns där, det räcker inte till.
Inte heller orden Jag älskar dig.
Du är min bästa vän <3


Jag tackar för mig för denna gången och återgår till att äta min apelsin =)