Lillan

Återigen kunde jag inte somna när det väl var dags för det.
Tankarna snurrade runt så man blev liggandes vaken i flera timmar efter tolvslaget!
Man kom fram till att känslan man känt om kärlek tidigare inte varit en tredjedel av det man känner idag.
Jag vet inte om det är åldern som gör att man lär sig mer om vad kärleken verkligen är eller om det är tiden som går mellan kärlekar. Det går nog faktiskt inte att bevisa.

Men jag insåg att den där killen, han som tog mitt hjärta med storm när han bara pratade om vardagsgrejer var den mest framgångsrika inom området.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen alls!

Dagar har gått så väl som veckor.
Jag har insett att internet är en ganska enformig hjälp att hålla kontakten, jag vet inte vad jag ska säga längre. 

Kärleken är inte den där känslan att man bara vill vara med varandra 24/7 och bara ligga inne och mysa framför tvn.
Iaf inte för mig.
Jag var sån förr, låg näst intill ALLTID inne och såg på film eller så.
Jag vill inte ha tillbaka innelivet.

Jag vill kunna vara ute, nu är det vår, då vill man det ännu mer!
Vara ute och sitte exempelvis i stadsparken o bara prata eller träffa lite kompisar o gå på bio osv.
Jag vill inte längre bara vara hemma o vara själva.

Jag insåg vad kärleken var när jag träffade dig.
För varje gång jag hör ditt namn så slår mitt hjärta ett slag till.

Kärlek och Killar är inte hela världen sa ni. Men se det såhär. Vad skulle världen vara utan det?